Jag kan intre hjälpa det, men om det finns något som verkligen gör mig rädd och ger mig mardrömmar på allvar är det naturens krafter.Ända sedan jag var liten, när andra ungar var rädda för skalbaggar och spindlar var jag rädd för typ rymden och astrioider.
Det var någon slags skräck fasination.
För det är ju just det att det är så stort, och att vi på jorden är så små, vad kan vi göra, plötsligt står vi näst intill maktlösa inför det eventuella hotet 2036.
Läs; http://www.aftonbladet.se/nyheter/article404687.ab
Borde inte detta var ett problem som världen tillsammans tar ett större ansvar inför, risken för en kollison är oundvikligk, förr eller senare, kanske slipper vi upplave det, men våra barnbarn.
Vad skall vi bevara, vilka skall få möjligheten att överleva?
Skall det bli en klass fråga?
Är det de rika som har råd som kan köpa sig en plats på rätt sida jordklotet, medans de som är svagast både ekonomiskt och socialt g¨r ett oundvikligt öde till mötes...
Usch, tanken skrämmer mig, förhoppnigsvis är jag bara barnslig.
Förmodligen, för om hotet blir verklighet, finns det säkert teknik och vetenskap som gör att vi kan påverka omloppsbanan på hotet.
Men det är ju så med barnabens rädslor, man släpper dem inte riktigt, kommer förmodligen drömma mardrömmar om astreoider när jag är 45 med.
/Fröken fransson
2 kommentarer:
...såja..såja...Det är ingen fara gumman, du kan sova gott i natt...
Det kan ta flera miljoner år innan det händer igen..
(jag trodde faktiskt att du rotat reda på en kikare och stod på balkongen och försökte se den...)
hahaha, ja mor jag vet, är du säker på det, läste du inte artikeln jag länkade till??? man vet aldrig!
jo jag hade faktiskt tänkt det, sedan konstaterade jag att kikaren ligger hemma på Valex någonstans, så hade den för svag styrka för att kunna se stenen med:( suck, och man ser nog inte så bra från Gävle och alla ljusföroreningar heller:(
Skicka en kommentar