Fenomenet tiden och resfeber!

Idag kom Micke hem från Sälen, där han har vart hela helgen.
Och det är märkliget vad lång en helg kan bli när man saknar någon, jag tror nästan att det har en viss inverkan på tiden, för om man har kul då räcker tiden aldrig till, hur man än bär sig åt, och när man har så där outhärdligt tråkigt så man på fullaste allvar håller på att avlida, då går sekunderna så långsamt att man funderar på om det hänger något i visaren.
Token kom i allafall hem till Gävle efter en lååång helg, och det var riktigt mysigt, även om vi inte han ses speciellt länge innan han var tvungen att begesig av till bruket i Skutskär och träla.
Det var ännu ett exempel på hur tiden går asfort när man har trevligt, för hade tiden gått lika sakta som resten av helgen, hade vi fortfarande suttit på Weaneys och fikat.

Men så är inte fallet, utan här sitter jag bland mina flyttlådor och har lite resfeber.
Det känns riktigt skönt att vara på väg på allvar nu, att flytta till en så skön och vacker stad med så mysiga människor, och det nya jobbet längtar jag verkligen efter att få komma igång med.
Jag längtar till och med efter rutiner och att gå upp tidigt om mornarna!
För har manhhaft oregelbundna arbetstider i 2månader och jobbat öppning från 6 på morgonen halva veckan, och stängning till 7 på morgonen andra halvan.
Då är nyhetsmorgon och en puttrande kaffebryggare kl halv 7 rena drömmen!
Jag har nästan packat allt nu, och det känns bra, fast lite vemodigt.
För det kommer trotts allt bli väldigt tråkigt att lämna den där dåren jag tycker så mycket om...
Suck ja, men han får ta och hälsa på mig, ofta, för annars avlider jag på riktigt, och jag tror inte han kan leva med att vara "vållande till annas död" på sitt samvete, så jag behöver nog inte vara orolig.
men det är dgas att inse, jag har lite resfeber...
Imorgon skall jag och token till Ikea, det skall bli mysigt!

// fröken fransson!