Vi är i gränslandet mellan barn och vuxenvärlden, vi finns inte riktigt, utan räknas bara om vi spelar fotboll eller är med i någon annan idrottsförening, eller i brottsstatestiken slåklart. Vi finnas i massa olika format och färger, korta, långa, blyga, gapiga, men en sak är säker, det är vårt fel, precis allt, dagensungdom.
Vi vill ofta väldigt mycket, men måste skrika oss hesa i klassrummen för att få lärarens uppmärksamhet, eftersom vi är så många i varje klass, så den som inte hörs, ja den glöms lätt bort.
Vi faller ofta mellan stolarna och det är ett rent helvete att vara där vi är, för alla hormoner i våra kroppar bubblar runt som en stor flaska cocacola någon skakat om riktigt ordentligt, vi håller på att lära oss vad som är rätt eller fel här i livet, men samhället har vänt oss ryggen, så om vi trampar snett, vilket händer ganska ofta för en del, ja då är det ingen som märker det för än vi gått vilse helt och hamnar i brottsstatistiken.
Vi måste klara oss mer och mer själva i en verklighet som är grym, droger och gängbildningar är nästan lika vanliga i en svensk småstad som i en dålig amerikansk TV serie, men det ser inte ni, utan droger "det finns ju bara i storstäder och på film", fast det är klart, hur skall en välbärgad gubbe i kostym på 45 plus ha en aning om hur vi unga har det idag, fasten han beslutar om vår framtid.
Om vi sedan lyckas snubbla oss fram längs de där slingriga snårstigarna som kallas tonåren och inte är allt för ärrade och det är dags att bli "vuxen", nä, då är det ingen som vill anställa oss, speciellt inte om man råkar heta Mohamed istället för Patrik
Och skulle vi nu få ett jobb, ofta en ganska oviss timanställning så måste vi ändå bo hemma hos mamma, för det finns inga lägenheter, speciellt inte som vi har råd med.
Fast det är klart, om "pappa betalar" och har en stor fet plånbok kan det nog gå ändå. Om man har tur...
Men för oss andra, ja då är det inte så enkelt längre, speciellt inte nu när regeringen tänker sälja ut ännu fler av allmännyttans hyresrätter, ja då blir det väldigt jobbigt om man inte har ett vältankat sparkonto...
Ja Borgliga Sverige, det är vi som är din enda framtid, vi som skall ta hand om dig när du är gammal och ynklig och inte kan själv, hur skall vi kunna ta hand om dig när du inte ger oss en chans att klara oss själva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar