Det är något magiskt med snö.
På något sätt blir allt så magiskt, som om allt det hemska och fula i världen blir begravt i massa vitt orört glitter.
Allt stannar liksom av en aning.
I natt var det precis så.
Det var vitt och oskuldsfullt utanför fönstret, man känner sig oövervinnerlig när man ligger där i skenet av de levande ljusen och tittar ut mot världen.
Fast just då ville jag verkligen inte vara någon annanstans än just där.
Med dina armar tätt runt mig i det dunkla ljuset, då önskade jag att tiden kunde stå stilla, för jag vill verkligen inte vara utan dig.
Imorse var snön borta, och verklgheten kom ikapp oss, jag måste åka hem och packa, och du åker till jobbet.
2 veckor kvar...