Jag kan inte låta bli att någonstans inom mig hoppas att det faktiskt har funnits liv på Mars.
För är det inte höjden av självgodhet att tro att just vi på lilla Tellus i det oändliga universum skulle vara den mest utvecklade civilisationen?
Tänk vad mycket vi skulle ha att lära?
Ända sedan jag var liten har jag drömmt om att bli astronaut och få åka runt i världsrymden och upptäcka saker, nu har jag väl dock lagt de planerna på hyllan och nöjer mig ganska bra med att ha båda fötterna på jorden, men tanken på att kommunicera med en annan civilisation från en annan del av universum är fortfarande något jag fachineras av.
Och om det nu finns annat liv i universum, som faktiskt vet om oss, förstår jag om de inte vill bebelanda sig med männskligheten.
Bara se på oss, vi förstör våran planet med utsläpp och miljögifter, vi krigar och förtrycker varandra pågrund av pengar och religioner.
Hade jag vart en gröngubbe från Mars, hade jag plockat in Tellus i läroboken som ett exempel på hur man dödar en planet och slår undan fötterna för sig själva.'
För vilka förutsättningar hade inte mänsligheten haft om vi var enade?
Kanske skulle jorden må bra av en inivation från yttrerymden för att faktiskt inse att vi här på våran lilla planet är ett folk och vi måste hälla samman!
Hmm, ja liv på Mars eller inte, det är frågan, men det viktigaste är trotts allt att det finns liv på jorden, ett tag till om vi inte utrotar oss själva snart, och det borde väl vara vårat absolut största problem i dagsläget!
2 kommentarer:
Öööh..vad är det vi ser?? (..jag ser faktiskt en kvinnofigur...)
/Mor
Ja eller hur mor!! vist är det en kvinna, eller som de skeptiska forskarna säger, en konstig klippa.
=)
Skicka en kommentar